Detta är ett adjö. Ett hej då. Det smärtar att skriva. Ser på dessa bilder och jag blir nästan lite lite ledsen. Du har nästan blivit mitt signum. Det har ju varit vi hela mitt liv, det var min barndomsdröm. Men nu har jag levt ut den, i hela sex år har jag känt dig i rumpan när jag lutar mig bakåt på toaletten, du har varit i vägen när jag kräkts, kan jag göra dig helt crazy och stå i timmar och fixa till dig bara för att du ska ge upp på mig efter 20 minuter. Ibland har jag bara velat ta kökskniven och skära dig. När jag är med dig får jag tonvis av komplimanger och folk avundas oss, men det känns inte rätt längre. Vi har haft fantastiska, och riktigt hemska stunder.
Men nu är det nog. Vi har växt ifrån varandra (ha-ha). Så adjö, kära långa sailor moon barndomsdrömshår som jag haft alldeles för länge nu. Nu ryker du.
Jösses vad du skräms. Trodde du skulle sluta blogga. =)
TRODDE SOM IDA ATT DU SA ADJÖ TILL BLOGGEN JA BO OHNOOOOEOESOOEES
Posta bilder direkt när det är gjort!! Vill seeee