Igår fick jag frågan ”vilket är ett av dina favoritminnen i livet?” och jag började fundera. Dem allra flesta jag kom på (typ alla) utspelade sig under sommaren, vilket är relativt tragiskt eftersom att vi bor i ett land där vi har två månader sommar. Så, vad gör vi resten av de tio månaderna? Trängs i busshållplatsen med dunjackor och stirrar bittert ut genom tunnelbanefönster?
Just nu är jag så trött på vädret, att det blåser så mycket att jag måste hålla i hatten (bokstavligen, köpte en hatt häromdagen och kunde inte ha den för att den blåste av :-)). Jag önskar att jag kunde njuta av det, att jag kunde sitta i soffan med en kopp varm choklad och såna där fula kuddtofflar från IKEA och kolla på film.
Men jag vill ut och springa i shorts och hatt (som förhoppningsvis inte flyger av då), kunna sminka mig till morgonljuset och ligga på gräsplättar med cykeln breve och en rinnande glass i handen. Jag vill skratta och göra vackra minnen. Man (eller det kanske bara är jag, vem vet) borde bli bättre på att göra tokiga saker på vintern.
Lite halvdeppigt inlägg, men ibland är man ju halvdeppig och så ska man få vara det. Kan även inflika att jag inte umgåtts med människor i mer än en timme på snart 100 timmar. Kommer börja leka med potatisar snart…
