Vad kul att ni är så många som mailar mig och vill ha mina tips och råd! Känner mig lika ärad varje gång, kan allvarligt talat sitta och le i flera minuter och känna WOW dessa människor skriver faktiskt till MIG. Dessvärre är det inte så många som vill vara med i bloggen, men fortsätt maila så ska vi se till att denna kategori fylls utav bra och givande frågor/svar. Nu skriver Sara så här:
”Hej Demi jag vill bara säga att jag alltid känner mig trygg och boostar självförtroendet när jag är inne på din blogg! Nu till frågan: Jag går i åttan och det händer så mycket nu. Har precis börjat kröka/festa och det känns jättenajs och jag har jättekul, förutom att alla mina kompisar som jag är med då är snyggare än mig och det känns som att alla bara vill prata med dom och ingen vill lära känna mig bara för att jag har mindre status. (inte alla dock men många) och jag känner mig bara som nån som man får på köpet med mina kompisar. Mina kompisar är jättesnälla och försöker få med mig på allting och är allmänt bra kompisar dom behandlar mig inte alls såhär. Men detta har gjort att jag har fått mycket sämre självförtroende +att jag inte känner mig lika älskvärd alls och att jag inte vågar prata lika mycket med folk som jag inte känner osv.”
Hej Sara! Vad bra att du känner så när du läser min blogg. Det känns varmt i hjärtat att läsa. Åh vad jag förstår och känner med dig. Det är inte lätt att känna sig som någons plusetta, man vill ju liksom vara ett paket för sig själv också. Inslaget i guldpapper. Med diamanter på och snygga snören. Vilken tur att du verkar ha så fina vänner som inte behandlar dig så som du känner att andra behandlar dig, jag tror att det är väldigt väldigt viktigt.
Att festa och umgås med sina kompisar ska vara kul. Man ska inte känna sig exkluderad, bortvald eller som om man bara är en liten del av något. Självklart känner sig alla utanför ibland, men om du känner så här på varje fest borde du ta tag i det. Som du säger, det händer väldigt väldigt mycket när man går i åttan. Man är tonåring, pubertal, skitjobbig mot allt och alla, vill så mycket men orkar ingenting och minsta lilla grej kan få en att explodera av sorg eller ilska (ja, sånt där har nog med åldern att göra och inte alltid bara med personligheten). Jag tror att du måste tänka på två saker här för att inte gå sönder:
1. Allt är relativt. Bara för att någon tycker att du är si eller så behöver inte hela världen tycka det. Visst har du själv suttit med en vän och sagt ”ååh den här människan verkar så ball/snygg/hemsk/ful/lök” och den andra personen har tyckt helt tvärtom?
2. Ibland är det bara fel människor. Jag vet människor som jag inte alls passar bra med. Trots att jag är en tjej som alltid tar för mig på fester, jag kan gå fram och prata med vem som helst när som helst, hålla en konversation med praktiskt taget alla i ett helt rum, så kan jag känna mig som SKIT med vissa människor. Nu generaliserar jag, men detta har hänt 90% av alla gånger jag varit på fest med just dom människorna. Det tog ett tag för mig att inse, (och många andra fester med betydligt mycket trevligare människor) att det var inte jag. Det var ju dom. Jag var ju skitgrym. Hade jag träffat mig själv på en fest hade vi haft så jäkla kul.
Men som sagt, allt är relativt. Vissa tycker säkert att jag är helt knäpp i huvudet som bara går fram och pratar med folk. Alla är olika, man har olika erfarenheter, olika saker man föredrar och så vidare. Haka inte upp dig så mycket. Var med dina kompisar istället bara, strunta i dom som får dig att känna dig så här! Eller gå iväg på egen hand och hitta någon rolig. Ibland kan man tappas bort bara för att man TROR att man inte får tillräckligt med plats i ett visst gäng, och då kanske man inte märks hela tiden. Prova att vara lite wild and crazy ensam! Tänk på att det sättet man tänker på visas på hur man beter sig. Tänker man ”nej jag klarar inte detta”, så är det mindre chans att man gör det. Man måste utstråla! TÄNK att du är snyggast och roligast på festen, för då är du det!
Lycka till, tusen kramar!
