Ligger just nu i Loves säng, inte särskilt nyvaken och läser dom sista sidorna ur Sandra Beijers bok ”Det handlar om dig” (iklädd i hennes t-shirt förstås, vad annars) och kan inte låta bli att bli en del av den tragiska men fantastiska kärlekskompotten hon skriver om.
Ligger och tänker lite på en sak jag sa till en vän igår, och det är att jag inte förstår varför kärlek inte är en bieffekt av livet. Varför måste det alltid BLI livet? Kan man aldrig bara få vara lite sådär smygförälskad, måste man alltid falla huvudstupa och bryta nacken? Livets mysterier…. Borde ta filosofkurser eller något.
