”Hej!
Till att börja med: tack för en grym blogg, du är så himla bra på att skriva, säga precis vad du tycker och din blogg utstrålar sån glädje som är svår att hitta på en annan blogg!!
Since I’ve read your blog for a while now så vet jag att du svarar så himla bra och ärligt på sådana här ”kärleksmejl” och måste bara fråga en liten grej. Hur tar man första steget med en kille som man har vissa lektioner med på gymnasiet? Hur går man liksom från att inte ens titta på varandra till att faktiskt säga hej och snacka lite? Nu har jag förvisso lagt till killen på Facebook och skrivit en skolrelaterad grej för ett tag sedan men vet inte hur jag ska fortsätta… På grund av den fegisen jag är så hälsar vi inte heller på våra gemensamma lektioner. Vill så gärna skriva något till honom men vill inte verka random, på eller desperat. Men om man nu skulle ta steget, vad tusan säger man? Är rädd för den klassiska ”hej. Allt bra? Jo det är bra. End of conversation” haha…
Tack för en grym blogg och hoppas du orkar svara på detta!!”
Hallå där! Tack själv för den varma komplimangen, vad glad jag blir över att du tycker så!
Åh vilken bra och rolig fråga. Det här med första steget är så himla individuellt. För mig har det alltid varit enkelt, medan jag har vänner som tar flera månader på sig att faktiskt ta sig i kragen och göra något.
Mina bästa tips till att ta första steget är:
1. Var inte rädd. Om du är lite tveksam och slänger några mystiska blickar på lektionen här och där så kan du inte riktigt förvänta dig att hen kommer komma fram med en bukett rosor och sjunga en serenad för dig. Jag vet att vi alla har sett en prinsess-film för mycket där detta sker, men tro mig, verkligheten ser annorlunda ut. Spara dig själv besvikelsen och VÅGA SJÄLV!
2. Börja inte med att smsa eller chatta. Att starta en konversation över internet kan absolut vara en god idé om man verkligen inte vågar gå fram direkt eller ringa upp. Men låt det inte stanna där. För då blir det nästan alltid msn konversationerna man hade när man var yngre och skrev ”hej vgd chillar, dd samma aa ok”. Eller ännu värre, om det INTE blir så och ni klickar asbra över facebook och sedan när ni ses i verkligheten vågar ni inte ens säga hej.
Det bästa du kan göra om du vill börja med att skriva ett sms eller liknande, är att starta konversationen precis som du skulle göra med vilken annan vän som helst, och sedan fråga om ni ska göra något. Bjud ut på fika, be den hänga med på en fest eller ta en promenad! Nu när det är lite varmare kanske ni kan ta en glass eller åka rullskridskor i en park, vad vet jag!
Och om du är riktigt modig, gå fram i verkligheten. Du kanske kan börja med att sätta dig bredvid på lektionerna, eller bara fråga vad hen har för sig i helgen. Småprata och lär känna varandra! Men gör inget som känns onaturligt. Spring inte fram om du verkligen verkligen känner dig obekväm med det, för det lär märkas.
3. Hur skulle du själv vilja bli bemött? Försök att approacha hen på samma sätt. Tänk vad fantastiskt imponerad du skulle bli om någon du bara kände lite halvt kom fram och bjöd ut dig, bara så där pang bom. Eller skulle du tycka att det var skönare om någon skrev på facebook så att du fick chansen att ta in hur jävla coolt det är att någon är så framåt?
4. För att samla mod; vad är det värsta som kan hända? Att du inte gör något alls. Tänk om det är ditt livs kärlek! Haha, man vet aldrig! Det är bättre att ångra något du gjort än något du inte gjort (OBS i denna situation, applicera ej detta som ditt livsmotto). Sluta dröm om alla mysiga stränder ni kommer promenera på och söndagsbruncher ni kommer ha på varandras landställen och gör det till verklighet. Om du vill ha något, ta det (OBS ännu ett motto du kanske inte ska applicera i hela livet. Typ stjäl inte saker. Det blir dålig stämning då).
Men mitt bästa tips måste nog ändå vara; kör bara. Tänk inte så jäkla mycket. Det tar så lång tid. Livet är för kort för att fundera om du ska hälsa eller skriva till någon. Sätt foten på pedalen och gasa!
Lycka till! Du klarar så mycket mer än du tror, glöm aldrig det.
