Hej Demi!
Först vill jag säga att du är grym, din personlighet verkar fett och du är sjukt fin!! Iallafall det handlar om mina överbeskyddande föräldrar. Jag är 15 år, snart 16 och har bara festat på ”riktigt” en gång i hela mitt liv och det var för 2 veckor sen haha. Men jag gjorde det bakom mina föräldrars rygg, jag sa att jag skulle sova över hos min bästa vän och mina föräldrar är smarta så de tog min bästa väns mammas nummer för att ringa, men det gjorde de inte utan ville bara ”testa” mig, tror jag. Jag sa innan så de lät mig sova över att detta kommer vara sista gången jag sover över (dumt som fan) och de kommer inte låta mig längre. Problemet är de, jag får inte göra någonting kul pga dem. De flesta i min ålder festar, är ute sent med kompisar osv men jag har utetid till 22 och det är min pappa som är så sträng som tvingar mamma säga samma sak. Hon har själv sagt att pappa gör fel men han ändrar inte sig och jag känner att jag inte kommer få gå på fester, vara ute sent och bara hänga och vara spontan (som jag älskar att vara men jag måste alltid planera för jag måste alltid fråga dem några dagar innan) så länge jag bor hemma. Jag har försökt allt, tjatat, gråtit (haha), skrivit värsta texten att jag är en duktig tjej som inte gör dumma saker och kommer inte börja med rökning osv men nej, det funkar inte.
Kram, Jennifer 🙂
Hej Jennifer! Tack så hemskt mycket, det värmer massvis!
Jag läser din text och känner igen det du skriver så väl. Det är så många vänner till mig som har varit hårt hållna av sina föräldrar, som inte fått göra i princip någonting alls och gissa vilka som spårar hårdast efter ett tag? Jo, dem.
Som förälder är det nog lätt att vara överbeskyddande. Jag kan bara föreställa mig, då jag inte själv har barn, men att vara tonårsförälder måste vara bland det svåraste som finns. Typ lika svårt som att vara tonåring. Tänk på hur mycket saker som finns där ute som dina föräldrar faktiskt bara försöker skydda dig från, istället för att tänka att de inte dig vill unna dig lycka, spontanitet och fester.
Men jag är inte här för att berätta saker du förmodligen redan vet och har fått höra av ca alla vuxna i din omgivning, utan för att berätta hur du ska råda bot på dina problem.
Som jag tog upp tidigare är dina föräldrar förmodligen mest rädda för att du ska råka illa ut. Det är sällan historier om våldtäkter och misshandel börjar med ”jag åt bara en sallad med Stina under lunchen”, men alldeles för ofta med ”jag var bara på väg hem från festen”.
Jag tror att det viktigaste här är ärlighet, om det hela ska fungera till 100%. Vore det inte bättre om du berättade för dina föräldrar att du tycker att det känns väldigt jobbigt att du har så olika regler jämfört med dina kompisar, och försöka förklara att du förmodligen kommer göra alla saker du vill göra även om du får eller inte (för det lär du som arg 15-årig tjej göra, no doubt), och att det då är bättre att de faktiskt vet var du är någonstans istället för att du ljuger?
Försök att mötas på mitten! Och om dom inte vill kompromissa, för det kan också hända (vilka föräldrar vill erkänna att deras regler faktiskt är justerbara liksom?), gör det bästa av situationen. Ha taco-middagar med dina tjejkompisar, gå på bio, visa att du inte behöver spåra för att ha kul. Då kanske de litar på dig och att du kan ta dig hem säkert!
Jag har också ljugit och sagt att jag sovit någon annanstans än var jag egentligen tänkt sova, men vuxna har typ ett sjätte sinne, sådant där känner dem av direkt, haha! Efter att jag blev påkommen fick jag inte heller sova över någonstans utan att de ringde och pratade med den andres föräldrar. Skämdes varje gång, kände mig som nio år gammal igen. Sov över på riktigt hos folk och säg att de får snacka med den andres föräldrar. När du vunnit deras förtroende igen och du får sova över hos folk, vilket förmodligen kommer göra så att du ”sover” hos folk och går ut och festar ändå, för att sånt händer när man känner att man inte kan vara ärlig med sina föräldrar, LOVA ATT VARA SÄKER. Ta taxi tillbaka med kompisen, betala kontant om du inte vill att det ska synas på kontot. Smsa alltid en vän om du åker någon annanstans ensam, ha ALLTID laddad telefon, åk helst aldrig ensam, var klok och tänk med ditt sunda förnuft som jag vet att du har. Ta hand om dig!
Lycka till, tusen kramar!
Hej! Eftersom andra får sina ”tonårsproblem” besvarade tänkte ställa en liten fråga jag funderat på ganska länge. Hoppas du tar dig tid att svara! 🙂
Jag har ganska många kompisar egentligen, från många olika håll. Sådana man alltid hängt med, kompisar till kompisar man råkar träffa, konfakompisar, fritidsaktivitskompisar osv,osv.
Många av dem festar, vilket jag i och för sig inte är så intresserad av att göra, men ibland ordnar de tex middagar, ”häng”, övernattningar med stora gäng… Grejen är den att jag typ aldrig blir bjuden. Det är inte det att folk inte gillar mig, för jag har hört av flera när de träffar mig ”åh, är det du som är Elin? X har berättat om dig, du verkar skitkul!” (haha ett exempel bara)
Men vad spelar det för roll att jag är ”skitkul” när jag inte blir bjuden på fest, tjejmiddag osv och får vara med och umgås? Det har hänt några enstaka gånger att jag blivit bjuden och kommit, eller att några stått och pratat om en fest och sagt sådär i förbifarten ”du får också komma om du vill då”, men då känner man ju sig inte ”bjuden” på riktigt, mer att det är en artighetsfras.
Lite flummig fråga, men vad ska jag göra för att bli bjuden? Det kan vara typ tjugo pers som jag alla känner ifrån olika sammanhang som träffas, men ingen frågar mig.
Vilken intressant fråga! Blir själv fundersam över hur överbeskyddande föräldrar kan vara och hur man som tonåring kan vinna sina föräldrars förtroende, men en sak jag undrar när Jennifer skriver festat på ”riktigt” menar hon att alkohol är inblandat då? Man vill ju aldrig uppmuntra en minderårig att dricka såklart och det tror jag inte heller att du gör men jag är nyfiken på vad festat på ”riktigt” betyder och vad det omfattar. Att bara vara ute sent med sina kompisar eller tex att dricka? Jag kan förstå att föräldrar blir överbeskyddande när det ofta förekommer alkohol/rökning osv på vissa fester och eftersom hon nu är minderårig så bestämmer såklart föräldrarna vad som gäller tills man blir 18 🙂 (såklart måste man få träffa sina kompisar). Bara en tanke! Jag vet att man vill festa och ha kul när man är ung men det är lika roligt när man fyllt 18 och det är lagligt att dricka/gå på klubb osv. Jag tror det släpper hos många föräldrar ju äldre man blir med utetider och sånt, dom märker att man börjar mogna och kan ta hand om sig själv (typ när man börjar på gymnasiet eller kanske skaffar ett extra jobb på sidan), aja nu blev det jätte långt inlägg haha! PS. bra blogg!