Att gå sönder

Del 1

Kapitel 2

Att gå sönder

Det är så lätt att gå i hundra tusen bitar. Att man ligger där som så många andra söndagskvällar i fosterställning på badrumsgolvet och gråter.

Ibland gör jag det. Går sönder. Jag spricker inombords och så är det bara ett litet skal kvar, som skakar och undrar varför livet är som det är. Den frågar ”Demi, varför är du ledsen?”Och ibland vet Demi varför, men många gånger gör hon inte det.

Är det okej att vara ledsen bara för att vara ledsen? Eller kan det liknas vid att vara rädd för att bli rädd och så bli man rädd vilket leder till panikattack efter panikattack? Jag vet inte. Men det viktigaste är att se till att plocka upp sig själv. Att man inte går iväg och glömmer alla bra bitar som faktiskt också finns där i kroppen. Att man faktiskt orkar ställa sig upp igen.

En gång beskrev jag livet som om det vore en bergochdalbana. Att man var lite pirrig och nervös på väg upp mot toppen. Förväntansfullt tittar man upp, ner, åt alla sidor bara för att se till att man är säker. Men så sitter man där. 32 meter upp på Jetline, och så… Väntar man bara på att få åka ner igen. Man är redo för att gå i hundra tusen bitar, man skrattar till och med för att det är i sorgen vi känner igen oss. Vi visste redan när vi satte oss i vagnen att det skulle vara ett stup. Det var till och med därför vi gick på.

Det här var en extremt deprimerande liknelse vilket kanske inte riktigt stämde heller, man kan ju faktiskt vända på det hela och säga att stupet ger ett rus vilket symboliserar lyckan, och att vägen upp är slitsam. Men lite av det stämmer ändå. Att till slut har man gått sönder så många gånger att man känner igen sig bäst i sorgen, och att det är där man kan hantera situationer. Och så är man helt plötsligt fast i en självdestruktiv bergochdalbana, flinandes åt livets nergångar. Så hur gör man då?

Hur går man av?

Demis instruktionsbok till ett lyckligare liv kommer här: (jag önskar att jag hade haft en blinkande neonskylt till denna mening)

Nr 1. Andas.

In och ut genom näsan. Andas helst hela tiden. Jobbiga situationer kan uppstå om andning upphör. Så som döden. Döden ska vi försöka undvika om vi vill vara lyckliga.

Nr 2. Ät god mat.

Mat är bra, utesluter man detta kan man precis som ovan möta på döden. Dessutom är det väldigt trevligt med mat. Så som bacon eller choklad.

Nr 3. Byt position.

Det finns nästan alltid en positiv synvinkel ur livet. Ställ dig bakom den vinkeln, ät god mat, andas och så kommer saker och ting att lösa sig.

Så enkelt är det att vara lycklig. Efter detta kan du lugnt gå iväg från Jetline, skåda alla dårar som åker upp och ner och lugnt äta din friterade munk med sylt.