Recept på hur du hanterar att ditt ex har någon ny.

Fick ett så jävla viktigt mail igår från en anonymis som jag fick lov att dela med mig och svara på här på bloggen. Än en gång, ber om ursäkt för tremilalångt inlägg. Men kärleken är ofta komplicerad, och komplicerat brukar inte gå hand i hand med icke-utdraget.

”Hej fina du! Du verkar som en sådan klok och underbar person. Har läst din blogg ett bra tag nu och inspireras verkligen av dig. Du är verkligen en av de bloggar jag läser och känner fan henne önskar jag att jag hade som vän. Fortsätt göra det du gör, för du gör det så otroligt bra! Men i en desperat sådan kan inte sova kris såhär mitt i natten tänkte jag fråga angående ett problem som vägrar lämna mitt huvud.

Just nu befinner jag mig i lite av en kris. För några veckor sedan gjorde min pojkvän slut med mig. Beslutet kom verkligen mitt ifrån ingenstans, jag fick ingen chans att lösa det som ansågs vara ett problem och plötsligt kände han att han tappat känslorna. Något som såklart tog enormt hårt på mig. Han var ju efter allt en av de mest prioriterade och viktigaste personen i mitt liv och min vardag. Det blev ett enormt tomrum där han som var min pojkvän och även bästa vän tidigare tagit plats.

Nu kommer det till problemet, han har redan någon ny. Dem är inte tillsammans men har gått tillräckligt långt för att det i mina ögon är seriöst mellan dem, detta är då en månad sedan vi gjorde slut. Denna nya tjej har alla dessa egenskaper jag inte har, hon är verkligen allt jag inte är. Alla egenskaper han saknade i mig finns i henne, eller hur man nu ska beskriva det.

Medan jag fortfarande inte har kommit över oss till fullo har han inga problem med att träffa någon ny. Jag på andra sidan vänder bort huvudet så fort någon försöker kyssa mig, det är fortfarande för kort tid för att jag ska klara av att vara intim med någon. Därför värker det enda in i bröstkorgen när han inte har det minsta problemet med det. Vi går i samma skola och har enormt mycket gemensamma vänner, rent ut sagt delar vi bästa vänner. Något som känns jobbigt som bara den när våra vänner vet allt om hans nya lyckliga relation och samtidigt hur jag inte är över honom. Jag har världens finaste vänner som stöttar mig verkligen. Men det blir samtidigt problematiskt när de också är med honom och står på hans sida. De är liksom neutrala i det hela, tycker synd om mig men förstår hans synvinkel.

Jag blir liksom aldrig av med honom och behöver stå ut med att varje dag behöva se honom. Fine att det blir bättre med tiden men hur överlever man nu? Nu när det är som allra värst. Vet inte om jag är mer ledsen eller arg på honom, eller kanske sviken? Har ingen aning om jag ska kunna kolla honom i ögonen och hälsa utan att det känns som jag ska falla till marken. Det är omöjligt att inte känna så enormt mycket smärta när man i tanken vet att jag är ersatt. Jag är ett avslutat kapitel i hans liv. Han har någon ny, någon som inte är jag. Medan jag känner mig trasig och långt ifrån hel så är han enligt då mina vänner lycklig som bara den. Till min fråga, hur klarar man av att se någon gå vidare till en ny? Hur hanterar man att veta att han har ny tjej att somna bredvid ikväll, någon ny att ringa till när han känner för att prata och någon ny att pussa på? Hur fan klarar jag mig igenom detta för jag vet inte själv.

Uppskattar ett svar som bara den och jag hoppas du har en bra dag! Tack så mycket på förhand och ta hand om dig.

Kram”

Hej Anonym! Åh, TACKTACKTACK för det du skrev om mig först. Blir varm i hela kroppen av sådana här komplimanger, vill typ springa in i en vägg och fnittra för mig själv tills jag slutat vara lika ärad (vilket är aldrig).

När jag läser ditt mail får jag en så olustig känsla i magen och allt jag kan tänka är aj aj aj, aj om hjärtat. Det gör ont att bli dumpad, det gör ännu mer ont när det kommer från ingenstans, och det gör fan så jävla mycket mest ont när man ser den man fortfarande älskar med någon ny. Som om man inte redan hade en miljon tankar om man kanske gjort något fel, om man hade kunnat göra något bättre eller vad det finns för andra bakomliggande förklaringar till varför människan gjorde slut (om man ens fick en förklaring från första början). Det finns inget som är enkelt i vetskapen om att personen jag håller närmst av, är med någon annan.

Jag tror att det första och bästa att göra är att droppa halo-effekten du har gett henne. Du vet faktiskt ingenting om den nya tjejen han är med (HOPPAS JAG, är ni vänner får du tillstånd av mig att sparka henne i ballen), och därför kan du heller inte dra slutsatsen att hon har allt du inte har. Tillskriv henne inte bra egenskaper du TROR att hon har för att du vet några få. Hon kanske har ett visst utseende du inte har, och du kanske hört talas om att hon gillar saker du inte gillade eller liknande.

Men du vet inte hur hon beter sig när hon vaknar, om hennes andedräkt kanske stinker pyton eller om hon dreglar pölar när hon sover? Du har ingen aning om hur flottigt hennes hår kanske blir om hon inte duschar varje dag? Du har ingen aning om hur mycket hon kanske kräks så fort hon fått i sig lite för mycket sprit, eller vad hon har för slags självkänsla. Och du har definitivt ingen aning om huruvida hon facebook-stalkar dig och är avundsjuk på er tidigare relation som uppenbarligen verkar ha varit bra och stark (annars hade du förhoppningsvis dumpat honom) eller inte. Du kommer alltid också att vara allt hon inte är.

Däremot(!!!) säger jag inte att du nu ska gå och inbilla dig att hon är världens hemskaste människa heller, för hon kan likväl vara helt jävla fantastisk men det måste få vara okej. Om han inte trivdes i er relation, hade du inte heller trivts till slut. Han måste få en chans att gå vidare utan att tänka på hur mycket han sårar dig eller inte. Det jag säger är att du måste humanisera henne lite, och tänka att hon förmodligen har brister som vilken annan människa som helst.

Nu till din viktigaste fråga; HUR FAN GÖR MAN NÄR MAN SKA KLARA AV ALLT DET HÄR???

Det är enkelt. Det kommer inte att kännas enkelt, eller verka enkelt, men när du väl ser tillbaka om några år kommer du känna puh. Jag gjorde det och jag gjorde det så jävla bra. Så här gör du:

Du vaknar varje dag och berättar för dig själv hur mycket du är värd. Att du är VÄRD ett förhållande där människan skulle ge allt för att vara med dig. Sedan accepterar du att den människan inte längre är han, hur mycket du än vill det. Efter det går du igenom din dag, och säger ja till ALLT. Vill någon kompis åka till något assketchy ställe och gå på loppis? JA. Vill din bror ta med dig på en fest med hans grabbgäng ute i tjotahejti? JA. Vill du gå på en prova-på klass i tango? JA.

När man är i ett förhållande glömmer man ofta bort alla småsaker i livet som skulle kunna vara så himla bra. Inte för att man tänker att man missar något, utan bara för att man hellre spenderar tid på den man är kär i. Se det här som en chans att gå livs-crazy och bli lycklig på ett självständigt sätt. Om man ser det ur ett tredje perspektiv kan man ju faktiskt tänka sig att det gör mer ont att se någon vara helt galet lycklig och ha sitt livs tid själv, än att bara ha hittat någon annan. Gör allt du någonsin velat göra, bestig ett berg! Campa i trädgården! Om du låter dig själv ligga under täcket sju dagar i veckan där du tänker ”varför är jag inte hon varför är jag inte hon” så kommer du att gå under. Jag har själv känt samma känsla, när man bara tror att någon annan tjej har ALLT. Och så sitter man där. Tre på natten, och stalkar skiten ur henne. Och så när man stänger av datorn vill man gråta för att man inte hittade några motbevis för ens teori om att hon var perfekt. Sedan är det självklart att dagar som ovan behövs också, men i lagom mängd.

Du beskriver det som om han bara gjorde sig av med dig och blev störtkär i någon annan direkt och är hur glad som helst, men fundera lite själv. Hur väl känner du honom? Tror du inte innerst inne att han förmodligen fortfarande tänker på dig, typ ganska så jättemycket? Det har ändå varit ni, och även om du är ett avslutat kapitel så är du en del av hans bok. Försök att vända sida du med! (jesus vad klyschigt det där blev ber om ursäkt).

Saker att ha i åtanke:

-alla kärlekar är individuella och speciella. Det finns inget på denna jord som kommer att kunna ersätta ert förhållande, eller den plats du haft i hans liv.

-varje uppbrott öppnar dörren för någon som är bättre. Även om det ofta är svårt att tro (och vilja) att det ska finnas någon annan där ute för en som faktiskt är bättre, så kan jag lova att guldklimpar existerar och det du trott har varit guld nu har varit glimmer i ett kråkbo jämfört med det du kommer att uppleva.

-hans nya brud kommer också ha skitdåliga hårdagar, känna sig roastad i sina gruppkonversationer, missa bussen med en minut och trampa i bajs en regnig dag. Om det är till någon tröst.

-att ni går i samma skola och ses varje dag kan vara skitjobbigt, men också bra. Tänk vad ansträngande det skulle vara för dig annars att kunna visa hur jävla najs du kan ha det utan honom om ni inte sågs på en regelbunden basis.

-du är fantastiskt och klarar allt du väljer att ta dig an. Inte bara för att jag tycker det, eller för att din mamma sa det till dig när du var liten och visade upp ditt simborgarmärke. Utan för att du faktiskt gör det, och det vet även du innerst inne.

En miljard kramar och tusen lycka till!