Annons
Annons


Förälskelse


foralskelse

”Tack för att du kom.”

Du pekar mot en stol bredvid din säng och ber mig att sätta mig. Jag säger att jag kommer till dig när du än ber om det, och att det aldrig är några problem. Du skrattar och svarar,

Annons

”Jo, jag vet. Och jag älskar dig för det. Men jag vet hur mycket du avskyr sjukhus.”

förälskelsedelning

Jag stryker dig över kinden och du börjar skratta, högt.

”Vad är det som är så roligt?”, frågar jag.

”Du. Du sitter och klappar mig på kinden, springer till mig när jag än ber dig. Du vill göra allt för mig. Du dedikerar ditt friska liv åt någon som är sjukligt döende.”

”Snälla säg inte så. Du har ingen aning om hur det här kommer sluta.”

Annons

”Kom, lägg dig bredvid. Läs lite för mig är du snäll. Bara ett kapitel.”

Boken vi alltid läser ligger på nattduksbordet, och jag läser högt för dig ända tills du somnat. Då tar jag på mig jackan, och smyger tyst därifrån. På väg hem tänker jag på stunder då det inte var lika komplicerat, då jag inte var fastmålad i hörnet jag befinner mig i. När vi bokade en sista minuten-resa för våra pengar vi jobbat ihop hela året på det lilla caféet som låg så att det var precis lika långt för oss att gå dit hemifrån. Det var vår lilla mötesplats, när vi ännu inte förstått att vi fallit för varandra. När du inte var blek, tanig och låg på ett sjukhus. När det enda ljuset i ditt liv inte var ljusrör som hängde från taket.

Annons

Vi, två nervösa förstagångsflygare på 16 år, åkte ensamma till en helt annan kontinent och låg i solen varje dag. Jag tror att det är den enda gången jag sett dig någorlunda solbränd. Det var dock helt otroligt att du fick en bränna överhuvudtaget, nojig som du alltid är smorde du in dig med minst solskyddsfaktor 40 varje dag. Du varnade mig för cancer och annat otäckt du läst om på nätet när jag låg utsträckt på den kritvita sanden, redan lite röd från gårdagens solning. Ha, vilken ironi.

”Du låter som en käring.”, sa jag och du slog till mig med en ihoprullad tidning. Jag höjde ena mitt ögonbryn och förmedlade ett ”Jaså?”, med mitt ansiktsuttryck. Du spände blicken och svarade ”Ja.”. Sedan brast du ut i skratt, så högt att vi skulle dragit till oss uppmärksamhet om vi inte hade varit ensamma på hela stranden.

”Jaså??”, frågade jag högt och lyfte upp dig i famnen. Jag sprang med dig hela vägen till vattenbrynet och släppte ner dig. Du gjorde motstånd ända tills du kände det ljumna vattnet slå mot din kropp.

”Vad är det? Gjorde jag dig illa?”, frågade jag.

”Nej.”, svarade du såg på mig som ett barn på julafton innan du kysste mig, hårt. ”Det här är helt fantastiskt bara.”.

Sedan hoppade du in bland vågorna, dök upp några meter bort och ropade,

”Kom igen då, du ser ut som en käring där borta!”

(Obligatorisk)



Annons


Laddar