Annons
Annons


Att ha den där vännen


sånaken

Del 2

 

Kapitel 3

 

Att ha den vännen

 

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 17.30.01

 

Vänskap är ju himla viktigt. Jag vet inte ens hur jag ska börja den här texten, det bara strömmar in tusentals minnen som jag kommer bära med mig för resten av livet med mina vänner. Ett av dessa minnen är från grundskolan, när jag gick i åttan. Jag hade spenderat ett och ett halvt år till att hata en viss tjej i min klass. Ni vet när man hatar någon så hårt in i märgen att man stör sig på dess andetag, eller sättet de hämtar vatten på i matsalen. Det gick så långt att jag fick ha samtal med min lärare om det och jag sökte till och med till en annan skola. Varför hatade vi varandra? Ingen aning. Det bara var så, hon mot mig. Vi tyckte att vi vara varandras exakta negativa motsatser. Hon var perfektionisten som organiserade allt i symmetrisk ordning på skolbänken medan jag var hon som sov på den.

Annons

Men som med alla människor man avskyr utan någon som helst anledning kommer man ju till slut till den punkten då man inte orkar längre. Då man frågar sig själv hur det egentligen kommer sig att man är så hatisk. Och så den sommaren då jag blev dumpad av min första pojkvän, blev hon likaså. Jag minns hur hon ringde mig efter att ha bränt hennes ex skjorta och sa ”Demi, jag har gjort något så galet. Jag bara kom att tänka på dig för det känns som något du skulle kunna göra.”

 

 Vi satt i samma båt utan någon i vår vänskapskrets som förstod hur ont det gjorde att stå ensam kvar i sin lilla kajak när man trodde att man var på väg till en yacht. Så vi rodde i land ihop, jag bjöd över henne hem till mig och vi grät, åt glass och blev bästa vänner. Bara sådär. Efter det var det hon och jag. Hon hjälpte mig i skolan med mina betyg och jag hjälpte henne att släppa allt som man tror är superviktigt för att leva lite.  Sen dess var vi inte bråkat en enda gång. Självklart irriterade vi oss på varandra då och då, så där som man gör när man ses varenda dag. Men det känns lite som om vi fick vår fair share av bråk under den tiden då vi hatade varandra.

Jag hade inte varit samma person utan henne. Hon har gjort mig så klok, och jag känner mig komplett när jag är med henne.

 

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 17.29.55

 

Ett fint minne från vår vänskap var i somras, när jag blivit dumpad (mycket dumpningar, men det är ändå en bra grej att bonda av) av min senaste pojkvän och jag var väl ungefär så trasig som man kan bli efter något sådant. Så bestämde hon och jag att vi skulle åka ut till en liten ö på Ekerö och campa. Vi satt uppe tills solen gick ner, badade i det gryniga vattnet och åt konserverad ananas. Det hade inte spelat någon roll om vi istället hade varit på en fest och jag hade slängt mig framför alla killar som funnits, eller om vi hade legat i min 80 cm breda säng igen och ätit glass för att läka såren. Att bara vara där, med henne, gjorde att alla bitar föll på plats. Det var magiskt.

Att ha dömt henne på det sättet jag gjorde var hemskt korkat. Samtidigt vet jag ju inte om vi hade varit vänner om saker inte hade varit som dem var, så jag ångrar det inte. Men i framtiden ska jag inte hata utan anledning. Det tycker jag inte heller att ni ska göra. Låt den andres bra sidor komplettera dina dåliga och vice versa. Bråka och förlåt varandra, för i slutändan spelar ingen av småsakerna man ofta grälar om roll. Vänskap är en slags kärlek som ingen partner kan ersätta. Om du och din partner gör slut är det inte hen som kommer att trösta dig, det kommer vara din vän. Glöm inte det.

 

baby
Jag och världens finaste vän i en ställning som näej jag vet inte ens vad vi gör.

 

Kommentera | Translate


Annons



Laddar